madame-chaillet.blogg.se

Idag, måndag är det 1 vecka sedan jag startade med strikt LCHF tillsammans med gruppen

fit med fett 10 veckor.

 

Rent kroppsligt så har det varit lite upp och ner.

Jag har tappat 1,7 kg, vilket jag är nöjd med men jag upplever också en del omställningsbevär. Denna veckan har jag emellanåt varit trött/orkeslös och väldigt lätt irriterad.

Jag har också börjat svettas vissa nätter och vaknar av att jag är totalt genomsvettig. Obehaligt och äckligt! Har ingen aning om vad det är. 

 

Vad gäller maten har det varit en omställning också men bara roligt och inte så svårt som jag

till en början befarade.

 

Denna veckan kommer jag att ta in mer träning. 

Jag har bestämt mig att ta det lugnt, jag har en förmåga att kasta 100 bollar i luften, sätta igång projekt som jag går in för 100 % men som jag inte sedan orkar att genomföra (om jag inte måste, som mina barn och mitt jobb). Ofta blir projekt som handlar om mig och min hälsa då isidosatt eftersom jag prioriterar andra i första hand.

Detta har gjort att jag för några år sedan smällde in i väggen och mådde dåligt under en längre period.

 

Nu lyssnar jag mer på mig själv, och visst kanske träning inte kan göra att man mår psykiskt dåligt, tvärtom. MEN! jag känner mig själv, jag tar det i min takt (livrädd för att hamna där jag var för 3 år sedan). 

Annars stressar jag upp mig, går ut och springer och tränar järnet tills kroppen skriker nej och psyket STOPP!

 

Jag trodde för 3 år sedan att jag var ensam i världen om att må psykiskt dåligt. Varför? JO för att ingen pratar om det, det är hysshyss hela tiden. och det är första gånger jag skriver öppet om det. Jag är inte sjuk, inte mer! Jag mår bra men jag är på min vakt och prioriterar därför annorlunda än vad jag gjorde för 3 år sedan. Jag har alltid varit rädd för att berätta att jag tar anidepressiva, rädd för att bli dömd. Tills jag en dag började att prata lite om det och upptäckte att MÅNGA i min omgivning också gör det.

 

Idag tar jag en liten liten dos. Dock har jag inte haft en uppföljning på 3 år vad gäller mina mediciner och mående. Där är svenska sjukvården så dålig. Nu tycker säkert många att Jo men det är ju ditt egna ansvar.

Visst, men när man mår dåligt eller har en depression/ångest har man vissa svårigheter att ta tag i saker. Återigen som rör än själv. Hade det varit en läkartid för mina barn hade jag ringt och inte tvekat.

 

Nu kom detta inlägg att handla om mitt psyke. Varför? Jo eftersom LCHF har gjort att jag mår bättre, och känt mig piggare i knoppen. Också för att jag vill våga prata öppet om det!

 

Nu är det bara 9 veckor kvar av denna utmaning. Jag ser fram emot restrerande veckor :)